Man vet at man har hatt en dårlig drøm når man våkner med neseblod

I natt hadde jeg en dårlig drøm. Jeg ble rammet av et typisk byråkrati-drama. Jeg sto å ropte etter oppmerksomhet og hjelp, men ingen hørte meg. Alle så rett forbi meg. Jeg ble riktig sint og begynte å gråte. Og alt var bare et totalt kaos. Så våkner jeg. 06.58. 2 minutter før ringeklokka skulle ringe. Jeg hadde vondt i hodet og jeg kjente at jeg var helt frustrert. Drømmen gled over i min våkne tilstand. Så begynte jeg å blø neseblod. Jeg kan ikke huske sist jeg blødde neseblod.

Kart 1:1

Jeg leser nå et teori og metod kurs og i den anledningen vil jeg dele med meg et lite utdrag fra Kjeldstadli boken "Det förflutna är inte vad det en gång var".

"Lewis Carroll, författaren til Alice i underlandet, har berättat en historie om de tyske kartograferna. De är, som bekant, mycket skickliga. Dessa idealistiske människor strävar efter att göra sitt hantverk fullkomligt och försöker göra en karta i skalan 1:1. De upptäcker emellertid då kartan är färdig att den inte kan vecklas ut trots att den är nästan perfekt. Kartan över Tyskland kommer at täcka Tyskland. Den skickligaste kartritaren får då idén att låta Tyskland bli kartan över Tyskland. Den har rätt storlek, dessutom blir träden av riktig trä, och det går att klättra i bergen"

Da kom jeg på tanken: Hva om man legger Tyskland kartet over Polen, eller i Saudi-Arabia. Det hadde vært litt artig. Eller hva om man tok litt av Paris og la den over Kåfjord. Kanskje på Spåkenes. Og så tar man litt av Kåfjord og legger den i Paris. Tenk for et vakkert lappeteppe verden kunne blitt!

Analog til digital

Undringens tid er ikke over. Jeg har mot alle odds blitt digital. Jeg av alle mennesker på denne jord. Som høylytt har fremhevet den analoge verdens suverenitet til enhver pris. Og nå har jeg altså kjøpt meg et digital speilrefleks. Trudde aldri det skulle skje. Men nå skjedde det altså.

Det var egentlig ganske lett. "Jeg tar den" og så var jeg plutselig blitt eier av en Canon 30D med tre objektiver. Deriblant et gullobjektiv av merke Sigma.

Hasselbladet og Leicaen blir dog ikke glemt. De skal få være med. Når jeg jobber med et prosjekt eller skal jobbe svart/hvitt kommer mine barn frem. Må ta de frem og klappe på de i blant.

Når man bruker over 10 000 kr på fargefilmfremkalling i året kommer tanken flyvende at det kanskje er på tide å bli digital. Og nå er jeg det. Om to uker.

Sprøtt.

Kanskje min hjemmeside: www.elisabethpjenssen.com oftere blir oppdatert i fremtiden.

Og by the way, jeg er jo også blitt en blogger nå. Mange omveltninger på en og samme dag.